Den samiska multikonstnären Nils-Aslak Valkeapää är borta förkunnar TV-nytt. Nej jag hör fel, är död säger hon. Borta är han ju inte. Inte Nils-Aslak -Áillohaš, han som fick den samiska musiken, joiken, fram och upp på scen. Ailu som var lika mycket vägvisare, lärare, bildkonstnär, fotograf som musiker och poet. Han föddes liksom så mycket annat han beskrev i sitt karga Sapmi en vårvinter, närmare bestämt år 1943.  Så här beskriver han sin bakgrund i textbilagan till lp-skivan Sámi eatnan duoddariid från år 1978.
   "Jag är född i en samisk renskötarfamilj. Därför blev alla dessa fjäll mitt hem, både deras dag och deras natt".

Själv fick jag vara var med och bistå Ailu vid framträdanden i både sydliga och arktiska områden, både i öst och i väst. Därför fick jag bäst jag kunde översätta en del texter från nordsamiska till svenska. I joiken Sámi eatnan duoddariid (Fjäll i Sameland) beskriver han sina hemtrakter så här:
   "Ack de gyllne fjällen, sjöar silverstjärnor, samebarnens dyra hem, navelsträng för livet. Fjäll i Sameland, hem för samebarnen, stenig kall karg komsa, famnen varm och mjuk."

På samma skiva beskriver han sig själv i joiken Áillohaš så här:
"Vilda fjällets vilda barn.
Så många var yrvädren,
så många var stormarna,
så många var sorgerna,
så många var tårfyllda ögon."

Före och efter den lp skivan hann Áillohaš skapa massor med musik, litteratur, bildkonst, foto, dikter. Verket Beavi Ahčažan, Solen min far belönades med Nordiska rådets litteraturpris år 1991. Komplementet till detta är Ailus senaste bok Eanni, eannážan, Jorden min mor. Den är inte ännu översatt från nordsamiska. Det här skulle egentligen varit en anmälan av den boken. Nu blev det en minnesruna. Så här beskriver Áillohaš  i boken joiken, på samiska "luohti":

luohti

dat fal lea
dat hálida beassat gullosii

 luohti

dat in leat mun
mun in bija dan
in bija dajahusaid

dat fal bohtet

luohti

vuoibmesánit
sánit main lea vuoibmi

dat fal

leat


Nils-Aslak Valkeapää tog fram joiken för oss alla. han visade så levande för oss, att joiken saknar både början och slut. I sin dikt om joiken ger han samtidigt en samman-fattning av sig själv. Han är inte borta, kraftorden är inte borta:

joiken

den bara finns
den vill bli hörd

joiken

det är inte jag
jag gör den inte
jag står inte för innehållet

det bara väller fram

joiken

kraftorden
ord med makt

de bara

finns

Nils-Aslak Valkeapää är inte borta, han är, han finns.


Teksten er gjengitt etter avtale med Fredrik Forsberg.